Josef i Kyoto

Nu har det gått drygt en månad sedan det senaste inlägget, så det kanske är läge för ett till. Det börjar bli kallare och kallare, men än så länge har det inte blivit något större problem. Det börjar visserligen bli kallare i lägenheten, och man kan behöva ta på sig lite mer än bara strumpor för att inte få kalla fötter. Innan läggdags sätter vi på klimatanläggningen på värmeläge, så att vi inte vaknar förkylda med stel nacke.

Dagarna rullar på och allt byråkratiskt arbete verkar vara över. Har öppnat två bankkonton och kan betala mina räkningar som vilken innevånare som helst, vilket är ganska bekvämt med tanke på hur struligt det har varit. Sedan börjar av november har vi även fått internet hem i lägenheten , eller rättare sagt den 30:e oktober. Det verkar inte vara några problem alls att teckna hyreskontrakt/abonnemang etc mitt i en månad. Vi fick ju även möjligheten att flytta in den 29:e september. Jag vet inte hur det ser ut med vanliga hyresrätter i Sverige, men när vi skulle flytta in i studentlägenheten så var det minsann i början av en månad, och när vi skulle börja hyra en parkeringsplats var det likadant.

Trots det få antalet kurser har det bitvis varit ganska studieintensivt. Inlämingar sker  veckovis och det blir ofta att man får sitta dagen innan, eller ibland flera dagar innan för att försöka göra uppgifterna. De flesta kursansvariga hävdar att det inte skall påverka betyget, eleverna säger någonting helt annat. I praktiken brukar elever som hamnar på gränsen till godkänt klara kursen om de varit duktiga på att lämna in uppgifter och om de haft god närvaro, vilket tar oss in på ett roligt fenomen. På många kurser i japanska unversitet verkar det vara praxis att ha en närvarolista. Detta höjer kanske antalet deltagande studenter, men det är inte ovanligt att 5 utav 30 elever sover igenom föreläsningarna. Ibland är de fler, ibland är de färre, och ibland bidrar en själv till statistiken. Vissa elever ser till att gå på föreläsningen 5-10 minuter innan den tar slut, bara för att få kryssa i sitt namn på närvarolistan.

I början gick hemuppgifterna bra och det var väldigt enkla uppgifter. Det är det inte längre. För att inte helt tappa självförtroendet, får man tänka på att två av kurserna egentligen är kurser som jag skulle ha läst i fyran, dvs lite överkurs. Vidare är ju kurserna faktiskt också på japanska, och det går ju inte att alls lika bra att förstå dem som engelska föreläsningar från t.ex. Standford/MIT, som det händer att jag tittar på via youtube. Det var i och för sig inte heller någonting som jag hade väntat. Nåväl, det finns tid kvar och än är det inte ett dött lopp, och även om det skulle vara det så finns det en termin till. Jag kommer definitivt att leta efter lättare kurser till nästa termin.

Det har varit lite dåligt med utflykter, vilket delvis kan förklaras av att många helgdagar har blivit uppätna av studier, samt att vi velat spara pengar. Har det varit något intressant så står det säkert skrivet om på Tinas blogg, som jag egentligen borde länka till. Den är även prydd med lite fler bilder än min. Det verkar emellertid som att jag fått jobb som privatlärare i engelska till en gymnasieelev. Detta tar kanske 3-4 timmar i veckan (inkluderat transportväg), och det är mycket bra betalt, så det kanske blir lite dyrare utflykter till andra städer i framtiden. I december ska vi gå på en konsert i Osaka. Det kommer faktiskt att vara vårt första besök i en annan stad, om vi inte räknar med flygplatsen.

Som avslutning tänkte jag lägga in en bild på en varelse vars vänner vi sett flyga förbi tidigare, men som vi inte riktigt haft möjlighet att plåta. Lyckligtvis var monstret inte vid liv, kanske på grund av kölden.

Utan att behöva lägga allt för stor möda på själva artbestämmelsen med mått osv,  tvingas man nog ändå konstatera att en sådan här jättekrabat bara just kan vara en gigantisk geting, och  hemma brukar vi väl kalla stora getingar för bålgetingar. Saken är bara den att denna är bra större. Vi tror att det är den geting som går under namnet ”Asiatisk jättebålgeting”. För lite djupare läsning rekommenderar jag att ni klickar er vidare till den engelska artikeln till vänster på wikipedia. Ofta brukar ju artiklarna vara lite mer utförliga på den engelska sidan. Vi blev även varnade av vår japanska vän att inte närma oss detta djur igen. Det finns definitivt många flera ”nya” djur att se, vilket i alla fall jag tycker är rätt fascinerande.

Over and out!

Många undrar kanske hur det går, så jag tänkte att det kanske är dags för en rapport. Vi har fixat det mesta med lägenheten: Riskokare, ett litet bord, köksredskap etc, gasspis, kylskåp med en litet frysfack och en tvättmaskin.

Riskokaren är ganska avancerad jämfört med de jag sett i Sverige. Den använder induktionsvärme och verkar behålla ånga kvar under högtryck väldigt länge. När det blir för högt tryck kommer det ut små ångpuffar. När an hällt i ris och vatten och trycker på startknappen förutsäger den i förväg hur många minuter det är kvar tills riset är klart och sedan räknar den ned, så man kan gå och titta på den hela tiden och se när riset kommer att vara färdigt. En mysig funktion som den har är att man kan programmera in när man vill ha ris färdigt, och eftersom vi vill hålla nere utgifterna, försöker vi äta en japansk frukost som består av bland annat ris. Matar man in 7:30 på riskokaren, så är riset färdigt 7:30 nästföljande morgon. Väldigt praktiskt i och med att koktiden är cirka 40 minuter.

Gasspisen finns väl inte så mycket att säga om. Det som är kul är kanske att responsen på värmehöjning/minskning är ganska snabb, just eftersom man slipper en spisplatta som behåller värmen.

Nu till det intressanta: Tvättmaskinen! I Japan verkar det i regel vara så att man kalltvättar det mesta. Jag och Tina tyckte att det var ganska ohygieniskt, speciellt kalltvättade underkläder. Nu är det emellertid så att en genomsnittsjapan älskar att bada, och gör det varje dag. Vi är mer vana vid att duscha varje dag och kanske ta ett bad ibland. Hur som helst har då vissa tvättmaskiner en tillhörande lång slang som kan suga in använt badvatten. Det är ju rätt hög värme på det och tämligen rent (eller kanske inte…jag tror att det är vanligt att man tvättar av sig innan ett bad men jag undrar hur pass ren man blir) , så det är ju dumt att inte återanvända det. Vi tänkte inte riktigt i samma banor. Det skulle nog bli rätt dyr gasräkning om man värmde upp en kubikmeter (nu kanske jag överdriver lite, men det är ett rätt stort badkar) vatten om dagen. Istället köpte vi en 10 liters hink som vi fyller med varmvatten. Varmvattenberedaren klarar av att värma upp vatten till 75 grader, så det innebär att vi kan köra både 40-gradig och 60-gradig tvätt i hemmet. Tvättmaskinen verkar suga in varmvatten något fortare än man hinner fylla hinken (det går åt mellan 17 och 50 liter per tvätt så man behöver fylla hinken medan tvättmaskinen suger in varmvatten), men det verkar fungera rätt bra ändå.

Vi har båda köpt cyklar och tar oss till våra respektive skolor på ca 10 min, så vi bor rätt bra till. Jag börjar förstå mer och mer av föreläsningarna och har lyckats lösa större delen av de inlämningsuppgifter jag haft hittills. Har hoppat av två kurser men tänkte hoppa på två nya. Jag och krister har även hoppat på kurser i japanska, och nu läser vi nog båda fler kurstimmar japanska än andra ämnen. Japanska ger inga kurspoäng här på universitetet, men vi får betyg, så jag vet inte om vi kan få det tillgodoräknat hemma. Jag tänker att det kan vara vettigt att läsa språket på avancerad nivå för att förstå de kurser man läser bättre, men nästa termin kommer jag nog inte att läsa mer japanska. Det gäller ju att plocka poäng i tekniska kurser.

Att leva i Kyoto är knappast dyrare än att leva i Sverige, om man ser till att leva smart. Börjar man köpa mat som man brukar äta i Sverge är det klart att det kan bli dyrt, men om man försöker äta det som japaner äter så blir det inte överdrivet dyrt. Man kan äta sig mätt ute på mindre restauranger för mindre pengar än i Sverige, och här i skolmatsalen landar priset i princip alltid under 500 yen, som med dagens växelkurs är ~40 kr. Jag tar inte med matlådor i det här landet.

Det var lite om hur läget ser ut här i alla fall. Nu måste jag snart till en lektion i japanska och efter det väntar en del arbete med en inlämingsuppgift. Tack för alla kommentarer. Jag läser dem men har inte riktigt tid att besvara dem ännu.

Nu har jag tid med ett inlagg fast utan svenska specialbokstaver. Hittade ett mangakafe med hjalp av min kontakt for utlandsstudier pa universitetet. Enligt en aldre man (om jag forstod honom ratt), sa ar tillgangen pa internetkafen liten pga att allt fler anvander internet via mobilen. Det finns internetkafen, men inga verkar veta nagot nara var lagenhet. Efter att vi betalade hyran och tecknade massa forsakringar, nyckelpengar osv osv (landade pa ungefar 21 000 kr) sa var det omojligt att ta ut mer pengar. Mitt kort har en grans pa 15 000 kr pa en fyradagarsperiod och Tinas swedbank-kort fick bara ut nagra tusen pa innan automaten borjade klaga. Detta ar granser som bankerna i Sverige har satt. Vi kunde natt och jamnt betala hyran och hade i alla fall rad med mat till morgondagen. Som tur var traffade jag krister pa universitetet som kunde lana lite pengar till mig. Jag kan aterigen ta ut kontanter nu.

Vi lyckades handla madrass, kudde och tacke ganska billigt pa ett ikea-liknande varuhus. Dar kunde vi betala med master card, sa vi behovde inte ta ut pengar. Nu kan jag ta ut pengar och har lyckats inhandla gasspis, kylskap med liten frys underst och en lampa pa en second hand butik. Sa snart vi far internet och mobiltelefon kommer nog allting att bli mycket lattare.

I fredags hade jag min forsta forelasning. Vi var kanske 40 personer i en sal. Fordelningen sag ut som foljande: 3 tjejer, resten killar. Ganska likt min egen klass. Det kanns lite speciellt att vara ensam utlanning i klassen, man stor liksom ordningen i det ”fina homogena samhallet”. Jag forstod kanske 60% av vad forelasaren sade. I slutet av lektionen blev det ett test, for att se om man hade varit vaken och lyssnat, eller det var vad man kunde tro att de skulle testa. Istallet skulle man oversatta 15 tekniska engelska ord till teknisk japanska och 15 tekniska japanska ord till teknisk engelska. Det gick ju inte sa bra. Jag kanske plockade 6 stycken totalt. A andra sidan verkade det inte ha gatt sa bra for nagon annan heller nar jag sneglade pa de andras papper. De flesta av orden hade visserligen anknytning till innehallet i forelasningen, och manga av dem namnde forelasaren ocksa, men det var ju inte sa att vi gick igenom orden och dess oversattningar. Jag hoppas att det var nagonting jag hade missat pa kurshemsidan som jag borde vetat innan jag kom, for jag skulle helst inte vilja se denna typ av godtyckliga test i framtiden. Jag fick en inlamningsuppgift ocksa, men den kommer lyckligtvis att vara enkel eftersom jag har lost liknande uppgifter forut. Hur framtida uppgifter kommer att se ut vet jag inte.

Igår anlände vi till flygplatsen i Kansai strax efter 17 japansk tid. Efter immigrationskontrollen tog de våra certifikat som man skulle visa tillsammans med sitt visum. Detta visste vi inte om, utan vi var övertygade om att vi tappat bort dem. Efter att ha skapat lite kaos på flygplatsen kom vi i alla fall ut. Vi tittade runt lite för att se om det gick att ta ut pengar men gav upp ganska snart. För att kunna komma till vår lägenhet i tid gick vi och köpte tågbiljetter. För drygt 200 kr per skalle kom vi till Kyoto på lite mer än en timme. Att åka tåg här var en helt annan grej än i Sverige. Man är ju van vid att se skog, skog och åter skog (och kanske en bondgård), men här var det mest företag och bostäder vi såg.

Efter att ha anlänt till tågstationen i Kyoto gick vi direkt till tunnelbanan. Där försökte jag förklara för en vakt vart vi var på väg, och vi fick tips om vart vi skulle åka. Han talade väldigt sluddrigt och han hade bredare dialekt än många andra jag frågat om vägen här, så det var lite svårt att förstå honom. Vi räknade med att gå till vårt vandrarhem men så här i efterhand inser jag att det inte var det bästa vi kunde göra. Vi vandrade runt ett bra tag och frågade om vägen flera gånger. Till slut fick vi hjälp av en man som jobbat hos posten och han visste precis vilket område vi talade om. Troligtvis hade det varit bäst om vi tagit bussen direkt från tågstationen. Vi gick ut och käkade på en restaurang som hade ”okonimiyaki” som specialitet. Såhär kan en sådan japansk ”omelett” se ut:

Tina åt ”yakisoba”, stekta nudlar (som är gjorda av bovete), med grönsaker och lite kött. Här är maträtterna tillsammans på en värmeplatta:

Vi har fått nyckeln till lägenheten men har inte lyckats betala helt och håller för den eftersom det är en uttagsgräns på 150 000 yen. Vi behöver ge dem ungefär 100 000 till. Efter många om och men lyckades lägenhetsbyrån dela upp betalningen, men det var väldigt viktigt att vi betalar dem nästa dag. Vi får hoppas att det är en uttagsgräns per dag och inte någonting annat. Vi har i alla fått nyckel och kan i princip flytta in utan internet, och utan någonting annat i möbelväg, men vi valde att stanna här på vandrarhemmet en natt till. Nu ska vi försöka sova och hämta nya krafter för att klara av morgondagens uppgifter.

Ja då börjar det närma sig avfärd. Det har varit en hektisk vecka. Många personer att träffa, mycket att fixa med här hemma hos föräldrarna och framför allt mycket att fixa inför Kyoto. I synnerhet har jag jobbat mycket med att tyda de cirka 10 papper som jag fått fylla i. Jodå, de skickade alla papper på japanska. När man väl sätter sig ner med ordboken och kör, så är det inte mycket jobbigare än de tekniska texter vi fått från vår lärare. Det gäller bara att överkomma den där skräcken som uppstår när man ser 60 nya kinesiska tecken (kanji). I vanliga fall skriver jag ju bara på avtal lite hit och dit utan att läsa det finstilta, men i det här fallet vill jag ju faktiskt veta vad det är jag skriver på. En jobbig sak med japanska blanketter är när de plockar fram japansk tideräkning. De utgår från kejserliga regeringsperioder och den nuvarande eran betecknas Heisei, och just nu är det år 22 i denna era. Perioden innan heter Showa (1926–1989) och mitt födelseår i denna period bör vara 63. En annan rolig sak är hur de inte verkar bry sig om det juridiken: Jag har en faktura på lägenheten med förfallodatum den 25:e, men jag skall betala allt med kontanter den 29:e. Jag får enligt ett papper inte säga upp lägenheten alls efter inflytt, men enligt ett annat så får jag en straffavgift om jag säger upp lägenheten inom 6 månader efter inflytt. Alltså borde jag kunna säga upp lägenheten (åtminstone med en straffavgift), men det fick jag ju inte. Givetvis är jag orolig över detta eftersom kontraktperioden är på 2 år, men lägenhetsbyrån har via mail tre gånger övertygat mig om att det inte är någon fara. Ni må tro att jag känt mig tjatig. Mailväxlingen med lägenhetsbyrån har även varit ett ypperligt tillfälle att öva japanskt artighetsspråk (keigo) på. En annan rolig notis jag gjorde är att den obligatoriska hemförsäkringen täcker mer än bara brand och vattenskador: Vi är numera skyddade mot ”Stalkers”. <ironi>Det är ju perfekt, för jag har alltid känt mig så osäker när mannen i beige rock med hatt skuggat mig hela vägen hem från universitetet varje fredag</ironi>. Det är ett annorlunda land vi kommer att åka till, det är i alla fall en sak som är säker, och imorgon bär det av!

Håller på att förbereda inför Japan. Om 2 veckor och en dag bär det av. Det blir ungefär ett mail från lägenhetsbyrån att tyda och ett mail att författa om dagen. Till detta har jag fått fylla i två blanketter på japanska, men det verkar ha gått bra. Imorgon bär det av till Stockholm, där jag ska lämna in min visumansökan hos japanska ambassaden, och kanske träffa syrran.

Jag märker att jag inte är så mycket för det här med bloggande, lika lite som jag gillar att skriva vad jag håller på med på facebook i statusfönstret (det finns dock undantag). Det kanske blir mer skrivet när jag är i Kyoto. Förhoppningsvis har jag ett lite intressantare liv att dela med mig av där… eller kanske inte.  Måste bara påpeka att jag fick en otroligt fin bild på min blogg ändå.